Jag har sett,hört och läst så mycket om ryttare som är uppe på toppen och jag vill så otroligt mycket vara där också. Alla vill säkert det men det är inte alla som har möjligheten och potentialen.
Varför kan inte jag, en relativt blyg tjej som har en ponny som inte alltid är så lättriden komma till toppen?
Jag har faktiskt inte tänkt att bli bäst med Olivero. Det är med Heligo jag ska bli bäst med.
Jag har en mamma som ställer upp till 190%, en häst med goda möjligheter att bli grym, bästa tränarna som peppar och förstår, jag har viljan och faktiskt kunskapen om vad som krävs. Jag vet att det inte kommer ta 2-3 år, det kanske kommer ta 5-10år? Det är ingen som vet.
Men jag vet att jag har kommit en liten bit på väg, och det är jag så jävla stolt över. Så stolt över att jag inte har gett upp efter alla avramligar på dumma ponnyer, alla gånger jag blivit utesluten, och alla gånger jag har gått ut från en bana gråtandes.
Jag har torkat av tårarna och satt mig upp igen, men kommer lika snabbt ut från banan med tårar på kinden.
Det är inte alla som klarar av att få bakslag. Men jag har lärt mig att det måste gå bakåt för att gå framåt.
En del bakslag är hårdare än andra.
Jag siktar mot stjärnorna så kanske jag når grantopparna.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar