Olivero och jag red på en liten stig då han helt plötslig fastnade med ena hoven, gick ner på knä, hoppade upp igen och fick panik till han slet av sig hela skon.
På dom få sekundrarna fick såg jag bara framför mig ett avslitet ben, ett ben som hängde utan rörlighet, avslitna senor.
Men med turen på min sida var det bara en sko som åkte bort. Kan nu i efter hand förstå vad som faktiskt kunde ha hänt. En sena går lätt av i sådana situationer och då hade det blivit vila i x antal månader.
Så tack den som gjorde att han är så hel som det går. Det blir såklart ingen hoppträning med honom i morgon. Den får Vilja följa med på och skämma ut mig lite ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar