Naboo var riktigt villig redan från första början. Snäll i stallet, även fast hon var själv inne. Gick in i transporten relativt snabbt. Sparkade en del, som alltid...men stod stilla en stund själv i kärran när vi kom fram. Var ju ganska tidig...Extra träning för Tokan.
Tittade en stund på Jennifers träning och fick äran att filma henne lite.
Sen var det dags att plocka ut ångvälten...Ne, så illa var det inte. Men hon är ganska bökig, vill inte riktigt stå stilla och skrapar gärna i backen. Hade faktiskt med mig ett extra transport grimskaft som jag satte fast henne i i transporten på utsidan. Hon lugnade sig lite efter ett tag, men gillar inte när saker tar tid osv.
Fick på all utrustning efter lite om och men och kravlade mig upp. Vi skrittade fram hur länge som helst, träningen innan drog över på tiden osv. Till slut fick vi komma in iallafall.
Travade fram lite i båda varven och hon var lugn i ett helt nytt ridhus. Skönt.
Sen drog allt igång. Hade lite snack först. W frågade om vilka vi var och vad vi hade för mål : Bli bättre... Har väl inget direkt mål på det viset...Börja tävla igen, men det kan vi när som det är min ekonomi som säger nej och den kan inte han bättre på på en träning, eller hur? W tyckte min sadel låg i alldeles för mycket framvikt så fick hoppa av och sadla om. Dels låg den annorlunda mot vad den brukar, men det är "nedsjunken" det är jag medveten om. W bad mig korta lädrerna ca 7 hål eftersom jag satt som i en soffa...?!
Herregud! Stigbyglarna var straxt nedanför sadeln och mina knän stack ut en bra bit framför vulsterna. Men kör till...
Vi började trava över några bommar som uppvärmning. Haha, pinsamt vingligt och ostabilt. Det bör ni förstå! Jag ville bara ge upp där ett tag, det blev lite väl mycket på en gång, riktigt kämpigt. Då, givetvis, gick om omkull (filmen jag la upp innan idag). Jippie, var min första tanke, nu ger jag upp. Det knöt sig riktigt hår i magen, redan helt slut. Funderade på ett bra ta om jag bara skulle ge upp och gå därifrån. Äsch, ge upp så snabbt? Det kan jag bara inte...! Efter några försök att nå upp till stigbygeln gav jag upp och längde ner och kravlade mig upp och fortsatte.
Vi gjorde väldigt simpla övningar men tillräckligt för oss. Efter träningen kändes allt skit, rent ut sagt. Det kändes som vi mest bara vinglat runt och varit sjukt ostabila och otajta... Det ända jag var "nöjd" över var galoppen, att hon fixade den så pass bra trots allt. Nästan så jag grät i bilen hem...
Min kompis som var med tyckte inte att det var så illa. Att jag inte borde vara så missnöjd osv.
När jag kollade på alla filmklipp när vi var hemma blev jag förvånad. Det såg faktiskt bättre ut än vad det kändes. Halleluja! Det brukar ju alltid vara tvärt om för mig! Plus att jag inte riktigt hört att W "berömde" oss under träningen. ( Har väldigt svårt att höra när jag rider och koncentrerar mig....) Då kunde jag äntligen le och känna att vi kommer fixa det där, såklart!
Tyvärr, så har jag inte klippt ihop filmen än...
Tänkte printa lite ut filmerna, men inte ens det ville funka... :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar