Just nu känns det fortfarande som en dröm, precis som när man var liten ville man bli prinsessa.
Men jag vet inte vad jag vill. Hoppning? Fälttävlan? En del säger att jag är för mesig för fälttävlan, att jag aldrig kommer kunna klara av att kämpa. En del säger att jag inte har de nerver för att hålla ihop en hel hoppbana i de större klasserna. Dressyr? Nej, jag har ingen taktkänsla så det går inte.
Men nu har jag faktiskt gått i rätt riktigt mot framgång. Jag har fått en så otroligt fin häst som passar mig som handen i handsken. Och vi kommer kunna rida fälttävlan Breeders, kanske hopp-Breeders också? Det är långt dit men med hjälp från världens bästa tränare så tror jag faktiskt att detta kommer gå vägen.
Nästa mål är Falsterbo eller Strömsholm. Fast det är såklart väldigt långt dit. Heligo ska få mer rutiner och få vara häst och inte en tävlingsmaskin i början på sitt liv, det är inte rättvist mot honom.
Vi har trotts allt hela vårt liv på oss att nå toppen?
Rörigt inlägg men jag kände att jag var tvungen att slänga ner mina tankar. Om några år kanske jag hittar detta inlägg och precis har klarat av ett meeting på Falsterbo?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar