Lycklig

Häromdagen satt jag och tänkte på hur lyckligt lottad jag egentligen är.


Vad är det de flesta drömmer om?
-Pojkvän
-Husdjur
-Eget boende
-Jobb
-Underbara vänner

Jag har ju allt de där!

- Jag har Simon, världens mest perfekta kille.
-Jag har en egen häst, som är bättre än vad jag vågat drömma om. En söt kanin, en super go katt och fyra hönor.
- Vi bor tillsammans i ett mysigt litet torp.
- Jag har jobb så att mitt liv går runt ekonomiskt, inte det bästa jobbet med funkar helt klart okej.
- Jag har massor med fina vänner som finns där och ställer upp.

Jag har faktiskt allt och lite till


Ändå går man och klagar på någonting varje dag. Små onödiga saker som att Simon inte har diskat stekpannan eller satt på en tvätt. Att katten är kräsen och inte äter allt hon får. Att hästen är bökig och jobbig att ta i hagen. Att torpet är ruskigt kallt på vintern. Att jobbet är svintrist och ensamt mesta dels. Att vännerna inte kan vara med en jämt...osv.


Galet vad man klagar!

Jag måste lära mig att säga till mig själv när jag går övergränsen. För f*n vilket bra liv jag faktiskt lever!


Man är nog väldigt dålig på att uppskatta saker man borde gör. Att man lättare ser allt som är det minsta dåligt och fel. Ändring på det!


Som människor är vi väldigt dåliga att berömma varandra och oss själva. Att säga att någonting är bra är oftast väldigt svårt, vi letar istället felen och trycker ner och förvärrar de lite till. Berömmer man sig själv är det ofta någon annan som tycker man är mallig osv. Förtusan, man måste få vara bäst ibland också!


Jag är iallafall en sjukt lycklig tjej som bara vill leva livet precis som det är!