Mådde skit när jag kom hem från skolan så bytte om snabbt till myskläder, gick ut till stallet och tog på mig hjälmen, hämtade tränset med hackamoret på, gick ut i hagen och tränsade Olivero i hagen och tog sedan ut honom för att hoppa upp och rida iväg.
Skrittade ganska långt och Olivero tuffade på och jag själv rensade tankarna om och om igen. En tanke som kom upp var att jag är så jävla glad över att jag har Olivero. Helt seriöst, han gör mig verkligen glad, även om han får sina ryck när han "ser" konstiga saker så är han så otroligt snäll. Han skulle aldrig få för sig att skada mig eller göra något dumt!
Varje häst som jag har haft sätter sina spår, men han har verkligen satt sig djup in i hjärtat.
Lika så Diwa, hon gör hela mig.
Bara tanken på att ni skulle försvinna får mig att gråta, det får bara inte hända, då följer jag med er <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar