Som vanligt gick jag ut för att hämta ensilage till hästarna ute hos fåren. Balen är i en såndär ring så fåren kan ha fri tillgång. Nu när lammen har kommit till världen är de över allt bl.a. på själva balen.
Jag gick runt och fyllde min ikeapåse med det som var lätt att dra bort. Fåren står och äter undertiden. Jag närmade mig ett av dom som stod och åt. Då stelnade jag till och fick kalla kårar längs ryggen. Fåret rörde sig inte ut fläcken utan stod med huvudet i maten. Med ensilage över hela huvudet. Jag såg inget huvud alls. Ensilaget hade alltså trillat ner över huvudet på fåret. Jag fick panik och ville bara springa därifrån.
Ett dött får som inte kommer loss. Tänkte jag och vände mig bort för att gå. Då slog det mig, magen rörde sig. Fåret andades, det levde fortfarande! Jag greps av panik igen, tänkte hämta hjälp ett tag men kände att jag fixade det själv. Jag började dra och slita upp enslilaget som var över huvudet. Lammen hade lyckats packa åt det väl. Huvudet började komma fram så man såg det från ut sidan. Fåret hade vridit på huvudet, som tur var, annars hade det nog kvävts. Den hade ett av "rören" precis vid halsen och hade huvudet som "sicksack" och satt även fast så. Jag kunde då rensa bort så hennes näsa fick luft. Tillslut var hon fri och jag kunde "bända" loss henne från rören.
Jag hörde hur hon tog ett stort andetag och jag pustade.
Den lilla får-rackaren började gladerligen käka på igen, ställde sig och kissade (lääänge) sen fortsatte hon äta.
Aja, tur att hon mådde bra så jag slapp någon hjärt-lungräddning! Heeehe.
Snacka om att adrenalinet pumpades! Så himla glad att det slutade bra för lilla bäää:et!
 |
| Lilla fåret! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar