Hon är en D-ponny, hela 144cm från marken och är 16år. Trotts sin ålder är hon den som ALLTID hittar på bus både när hon är i hagen/stallet eller när jag rider.
Jag har haft henne i 5år och har mestadels tävlat dressyr med henne. Tävlat upp till L:A dressyr och L:C hoppning. Innan jag fick henne hade hon kvalat in till Falsterbo ponnydressyr och har vart med i DM.
För ca 3årsen ramlade jag av Diwa och blev väldigt rädd för henne. Red bara i paddocken/ridhuset kanske skrittade ut lite då och då. Hoppade aldrig.
Detta höll på i ca 1år. Men efter lite om och men blev jag övertalad och blev modigare och till slut vågade jag hoppa och rida ut (fast med andan i halsen).
Förra året kände jag mig så pass säker att jag vågade galoppera på en åker, haha låter jätte töntigt men jag va faktiskt så rädd.. Och efter MYCKET tjat från mamma och Ellen så anmälde jag min på en fälttävlan. Jag hade ångest i två månader innan.. Eftersom dressyren är en väldigt viktigt del i fälttävlan och Diwa är ju en dressyrponny så den delen skulle ju gå bra ;)
Dagen kom och jag tänkte "bara jag sitter kvar och inte ramlar av är jag nöjd!" Och gissa vem som vann hela skiten? Jo Diwa och jag!
Så, nu vet ni hela den historien. Man kan väl förklara Diwa som Mulle från Min Häst tidningarna. Galen i mat och busar och bråkar ;)
Just nu rids hon inte så mycket, jag har haft ganska mycket i skolan och ska satsa på Olivero. Så hon får nöja sig med att busa runt i skogen och komma ut på träningar lite då och då :)
Och trots att hon alltid bockar och är galet pigg ute i skogen och vid hoppning är hon min lilla ängel <3
Hon är just nu utlånad till en jättegullig familj som verkligen sätter Diwa i första hand som jag tyvärr inte kan göra när jag ska satsa på mina andra hästar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar