Linnea

Jag fick en önskan om inlägg...!


Linnea är 13 år och går alltså i sjuan. Hon är en sprallig och glad tjej som alltid får en på bra humör. Jag minns inte första gången jag träffade henne för jag var så pass liten. Har några svaga minnen...

Våra familjer umgicks ganska mycket ett tag, vi åkte skidsemester tillsammans. Till Tandådalen. Då lekte jag "mamma" till Linnea hela veckan. Fast jag blev sur och irriterad på henne ett antal gånger... hehe...

Jag försökte lära henne att åka men tappade tålamodet efter att hon gråtit 25 gånger...På kvällarna hittade jag på sagor som jag läste för henne när hon skulle sova. När jag väl fick tösen att sova var jag så himla stolt!

När Linnea blev lite äldre började intresset för hästar att växa. Fast att hon var totalt livrädd för de stora djuren. Hon vågade inte borsta, inte klappa, knappast ens sitta på hästen. Efter mycket övertalning och vilja så blev hon allt modigare.

Till en början så skrittade hon mest runt på Doris.

Vi fick tag på en annan häst, Puttan som hon kallades. Linnea blev mer eller mindre medryttare på Puttan. Jag blev såklart ridlärare som styrde och bestämde. Jag tvingade Linnea till det ena och andra. Vi var inte så värst vettiga och ordentliga... men hur gamla var vi? Tror jag gick i fyran, femman?

Linnea och Greta i sommras

Tillslut så tröttnade jag totalt på den griniga lilla flickan. Någon gång ibland "lekte" vi men jag tyckte mest hon var liten och jobbig.

Det gick ett tag och vi träffades och hade roligt med hästarna och tog en massor kort i hagen.

Zaffie i sommras

Efter ett längre uppehåll, under högstadiet för mig, så mognade båda två till. Vi träffades några få gånger under 1:an och 2:an, för mig.

I slutet av 3:an var jag på praktik på ridskolan där Linnea red. Jag fick rida i hennes grupp av en ren slump. Vi började prata och kom riktigt bra överens.

På sommarlovet träffades vi allt mer och började rida tillsammans. Linnea vågade sätta sig upp på Zaffie och Naboo för första gången och det gick riktigt bra. Vi hade riktigt kul tillsammans.

Efter mycket övertalning från mig och vilja från henne själv vågade hon tillslut hoppa en hel del med Zaffie.

Zaffie och Linnea kom bra överens och utvecklades en del tillsammans.

Nu träffas vi minst en gång i veckan och har alltid lika kul. Trots ålderskillnaden funkar vi väldigt bra tillsammans. Linnea har alltid varit som en syster för mig. Liten, jobbig och hemsk men samtidigt rolig, snäll och hjälpsam.

Jag är verkligen jätteglad  att vi träffades och började umgås så mycket igen.

Tyvärr har jag inga äldre bilder just nu...


Jag kommer alltid stå vid din sida som din syster. Jag älskar dig, din lilla sköna snorunge <3