Dagens utförsfåkning

Idag var vi borta i Ramundsberget och åkte. Till en början var det ganska blåsigt och kallt på toppen. Vi tänkte utmana oss själva i de svarta backarna. Vi började med en kort backe på ca. 100 meter. Den var opistad med djup, mjuk snö. Till en början så vågade jag bara ploga. Grabbarna tappade skidorna några gånger. Jag lyckades göra en faceplan...

Det är nästan helt tomt i backen, perfekt.

Vi vågad oss på en längre svart backe, efter den branta delen var det i princip helt orör perfekt snö. Heeelt underbart! Efter en hel del åk i den backen så tänkte Simon och jag lite fel. Vi lyckades krocka riktigt rejält i hög hastighet....Mitt kindben kände på Simons axel. Jag flög nog en bit och landade med huvudet nerborrat i snön. När jag öppnade ögonen var det helt kålsvart och jag fick panik. Det smärtade i hela kroppen. Simon frågade mig om jag skrattade eller grät. Grät. Herre gud vad rädd jag blev...efter att ha slitit av mig hjälmen så började jag pusta ut. Inget brutit eller blödande. Jag levde iaf. 

Min fina som tar ett break i väntan på Johan som ligger i den djupa snön högre upp :P

Nu har jag en lätt rådnad på kindbenet. Huvudverken har släppt, gött.

I morgon drar vi till Tänndalen ;)