Dagen började vid 8 för Linnea och mig, fast vi drog ut på den en kvart. Vi käkade frulle och fixade oss för att åka till Sally och Volmar. När vi båda stod och bytte om så hörde jag en dov duns bakom mig och tänker utbrista något till Linnea. Samtidigt som hon kommer ut ur köket så vänder jag mig om och utbrister :Hur i helvete?! Julgranen hade ramlat. Simon och min fina julgran med kulor, ljus och glitter. Så det var bara för mig och Linnea att plocka upp allt och fixa i ordning så snabbt som möjligt. Så nu är vi fem fina kulor fattigare, de finaste såklart.
Linnea och jag tutade till hästarna i regn, rusk och blåst. Givetvis var vädret dåligt som alltid när vi ska rida. Hästarna fick morgon ensilaget undertiden som vi borstade och fixade. Väl medvetna om att aldrig man ska störa hästen när den äter, ibland måste man göra undantag. Vi gav oss iväg på en timmes tur i skogen. Tårarna rann på oss vissa stunder av blåsten, men det gick bra ändå. Volmis är för söt ibland, när vi galopperade så satte han mig på prov. Det gick så fint och lugnt så jag ville berömma honom, jag böjde mig fram för att klappa honom på halsen, då flög han i luften med en rejäl bockning. Linnea och jag skrattade så vi nästan fick kramp i magen! Efter att ridturen var klar så tutade vi vidare.
Hem till mig och fikade. För att sedan åka till min hästar som fortfarande stod inne på grund av blåsten. Linnea tog ut Naboo ur boxen då såg jag direkt att höger bakben var jätte tjockt. Jag kände hur oron växte inom mig. Vi kände och klämde igenom hela benet och hoven utan att hitta något ömt. Vi tempade henne och tyckte hon andades annorlunda vilket vi tror beror på henne förkylning. Hon togs ut på ca 10 min skritt sen in för att tempas igen. Då var hela svullnaden borta och ju pustade ut. Tempen hade sänkts något så hon tog ut på ytterligare 10 min skritt. Efter det sjönk tempen mer. Då upptäckte jag att Zaffies sulor hade gått av, så hon hade bara skor på främre delen av hoven. Vi hoppade in i bilen mot Tranås.
Bilfärden bestod mest av telefonsamtal. Mamma stod först på listan, jag tyckte bilen kändes annorlunda så hon sa åt mig att kolla däcken. Hittade inget fel på de utan fortsatte att åka. Då började radion att flimra, jag ringde Simon, varvmätaren flimrade också med ljuset. Tillslut började bilen att hacka och hoppa fram. Och vi stod stilla i en död bil. Ilskan bubblade inom mig så jag höll på att spricka i gråt. Pappa stod näst på ringa listan. Han antog att det var batteriet. Linnea fick tag på sin mamma som hjälpte oss att boxera de 500 meterna som var kvar.
Egentligen skulle vi åkt till Granngården och köpt receptfri förkylnings medicin men det skulle jag aldrig hunnit. Simon var snäll och gjorde det åt mej, dock vet jag inte om han hittade något...
Hemma hos Linnea slängde vi i oss varsin panpizza. Linnea och hennes mamma skulle provrida en häst. Vi åkte och åkte, jag trodde aldrig att vi skulle komma fram. Vägen hem gick snabbare. Jag släpptes av hos pappa. Där lånade jag hans privata bil så jag kunde komma hem och även åka till hästarna i morgon. Tur att han har fler!
Nu är jag hemma efter denna jävliga dagen! Hoppas att det inte kommer fler sådana här!
Kul att jag fick skriva om hela inlägget för att internetet kopplades av... -.- Höjden av otur!
 |
| en gammal bild på Linnea och Puttan ! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar