Det är alltså Diwa. Och det var just denna dag (fast för ett årsen) jag bestämde mig för att sluta vara rödd för Diwa..Med lite hjälp och övertal av Ellen satte jag mig upp på Diwa och red ner till paddocken. Jag var inte rädd för henne när vi red i paddocken, men ute i skogen dog jag nästan..FAST hon gjorde ingenting, det är det som va de sjukta, jag var rädd för henne fast hon ine hade gjort något, visst hon kunde bocka aset men gjorde det alldrig för att vara dum.
När jag hade ridet en stund och travat lite, sa Ellen- "Du är ju helt sjuk i huvet som har en sån fin dressyrponny som bara står i stallet, och du vågar inte rida henne? Hur fan tänker du?"
Efter det hon sa har jag faktiskt tagit tummen ur och övervunnet min rädsla och red Diwa mer och mer, och detso mer jag red ju roligare blev det!
Och nu efter ett år längtar jag efter att rida på min lilla ängel <3 Jag kan inte fatta att jag har vart rädd för henne? Nu tycker jag bara det är lite roligt att hon busar med mig ;) Och jag har ju tillochmed tävlan fälttävlan på henne, Och vunnet!
Kan inte tänka mig ett liv utan henne <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar