,: Kiara, ponnyn som satte spår i hjärtat

Ja, den ponnyn <3
Jag köpte Kiara (eller Kackadoua som hon heter) när hon var 1 år. Hon är född 05.
Tanken var att jag skulle rida in henne och ha henne som tävlingsponny. Men hon och jag kom aldrig överrens. Hon var väldigt arg och kunde anfalla i hagen. Så det blev aldrig att jag "drydde" mig om henne.
När hon blev 3½ år blev hon lugnare men fortfarande väldigt ilsken av sig. Jag började hänga på henne och efter bara några dagar satt jag på henne och mamma ledde henne i longerlinan. Hon var väldigt lugn och pigg på sanna gång.
Detta gjorde jag på vintern. När jag hade gjorde detta några gånger kunde jag rida henne utan ledare.
Men när våren kom och jag började rida Trixi mer o mer, så Kiara fick näst intill stå hela våren.
Under sommaren bestämde vi att vi skulle sälja Kiara eftersom jag inte hade tid att utbilda en unghäst samtidigt som jag hade Trixi som jag tävlade på. Och Kiara och jag hade inte världens bästa relation..
Så vi satte ut en annons utan att få svar..
Vintern kom och jag och Ellen började rida tillsammans nästan varje dag.
Ellen fick syn på Kiara och började prata lite med henne. hah, minns detta förtfarande när kiara tog tag i pannlampan och bet på Ellens hjälm! Det sa klick med som två direkt!
Så Ellen börja rida Kiara och dom hade vell sina underbara stunder *host* Men vi hade ALLTID kul när Kiara var med!
Finns säker 1000 minnen med den hästen.. Hon kunde gå hur cool lugn på en helt vanlig väg och sen på 1 hundradelsekund hoppa 3 meter upp i luften och sedan gå lika lugnt igen x)
Det gick bara framåt och framåt med henne och hon var inget ilsken längre! Vilket gjorde att jag fick bättre relation med henne.
På våren när Ellern träffade Simon blev det inte att hon inte han med Kiara så mycket, så det blev att jag fick rida henne. och jag har nog aldrig suttit på en roligare häst! Allt hon gör skrattar man åt.
På sommaren satte vi ut en annons igen och det var en som ville ha henne. Eftersom jag fortfarande hade Trixi, Diwa och Kruss fanns det ingen möjlighet att jag skulle hinna med Kiara, så det blev att vi sålde henne snabbt till någon i Ekerö..

Även att jag näst intill hatade Kiara i 4 år och bara på ett halv år lärde känna henne saknar jag henne så sjukt mycket! Tänker på henne minst två gånger om dagen och känner att jag bara vill brista ut i gråt varje gång :/
Kan en häst verkligen sätta sig fast så mycket?
Jag kanske skulle sålt Kruss istället? Behållt Kiara? Då skulle jag inte behövt tänka på att hon blir en storhäst så som Kruss blev..
Usch.. Och det värsta är att jag inte har en aning om var hon är och hur hon mår!?
ÄR DET NÅGON SOM VET VART HON ÄR!?
Fy, nu pallar ja inte längre.. Slänger upp bilder på henne istället..